I fredags, strax innan det var dax att gå hem, larmade det på våningen ovanför så jag och en kollega sprang iväg. När jag är mitt i trappen snubblar jag såklart och landar på min vänstra hand! Det första man tänker på var ju att det var tur att kollegan hunnit in på den larmade avdelningen och att det inte fanns nån mer i trappen.. Sen hör man att det kommer mer folk nerifrån så det är ju bara att kravla sig upp och fortsätta in på avdelningen. Som tur är var det bara falsklarm, för jag hade nog inte varit till nån större nytta när jag väl kom fram!
Väl tillbaka på vår avdelning känner jag hur ont jag har i min hand, men det vore ju konstigt om det inte skulle kännas nåt när man trillat i en stentrappa..
När jag kom hem var det till att sätta igång med tårtprojektet. Det var inte helt lätt kan jag säga när vänsterhanden var nästintill satt ur funktion. Tur att dekorationerna var klara, men att kavla sugarpaste med en hand tog ju lite längre tid om man säger.
Under gårdagen blev handen väldigt svullen och jag fick mer och mer ont men att sitta på akuten flera timmar en lördag kändes väl inte som ett lockande alternativ så det var ju bara att bita ihop och hoppas att det skulle gå över..
Idag fick jag kapitulera och åka in till akuten, eftersom smärtan nu blivit ännu värre och fingrarna inte gick att böja. Efter många timmars väntan på akuten med röntgen och bedömning av två läkare konstateras det att det inte är någon fraktur i handen, men att det troligtvis är skada på senfacken. Remiss skíckas därför till en arbetsterapeut som ska bedöma hur mycket jag ska röra på handen.. Känns nästan som en fraktur hade varit att föredra om jag ska var ärlig! Galet ont gör det i allafall! tur man har en snäll make som fattar att en stor påse godis och cola är en utmärkt medicin! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar